Benbellen Farmstay: Ny gård och nytt yrke

Peter är en lång, lugn man som talar eftertänksamt, nästan som en erfaren företagsledare med lång erfarenhet och många års studier bakom sig. Han utstrålar naturlig respekt. Trots mina egna tio års erfarenhet inom gästfrihet kan jag inte låta bli att se honom som en verklig mästare, och mina egna erfarenheter bleknar i jämförelse.

Tidigt på morgonen åker vi iväg på en golftävling. Första steget på greenen, första slaget på bollen (eller snarare, en tuva gräs). Matchen är väldigt jämn mellan de fyra "musketörerna", medan jag tar hand om fotograferingen och kör golfbilen. Stämningen är hjärtlig, som mellan gamla vänner. Peter spelar bra och vinner. Jag känner mig nästan som en stolt coach i det ögonblicket. "You got it!" Men solen steker hårt, och ölen, kall och svalkande, ropar på mig. Efter nio hål och fyra kilometers promenad går jag mot klubbaren för en Guinness med utsikt över bowlingbanan (lawn bowls).

Peter förblir fokuserad på sitt arbete. Han är metodisk, lite långsam, men oerhört effektiv. Han ansvarar främst för frukosten, desserterna och syltkokningen. Han pratar med mig om sitt jobb och "flashing money" – bara två år kvar innan han slipper den oändliga pendlingen till Sydney.

På telefonlinjen kämpar hans internetuppkoppling. Peter förväntar sig dock inget annat. Hans kontor är rymligt, med en fantastisk utsikt över ingången och hönshuset. Det är en rofylld plats, perfekt för att skriva och arbeta.

Kaminen i matsalen kommer att räcka som värmekälla i vinter. "Det blir aldrig kallare än noll", säger han till mig. Kanske skulle ett piano ha sin plats vid den engelska soffan, men jag inser att sedan jag ställde ett i min egen matsal, har jag en tendens att alltid leta efter det hos andra. Det är en vacker möbel, förutom att den skapar en speciell stämning vid improvisation.

Och så finns det dessa två nymfer som tittar på mig som Mona Lisa. De är i ögonhöjd och verkar komma från en annan värld, långt borta från detta australiensiska äventyr som är så isolerat från allt.

Sedan de öppnade för två år sedan har Sherry och Peter inrett sin egendom underbart, med utsikt över dammarna och ängarna där alpackor och kor betar. Gässen och ankorna strövar fritt, vilket ger platsen en känsla av Noaks ark. Huvudhuset, som är byggt på pelare, är helt i trä. Härifrån får man en otrolig utsikt över dammarna, ängarna och eukalyptusskogen. Här är allt grönt, livet är vackert på Benbellen!

Kaiser, husets gamla hund, letar efter sin plats. Ibland inne, ibland ute, skäller han två gånger vid varje besökares ankomst, för att sedan gå och lägga sig. Caroline, å sin sida, är rädd för hundar... och givetvis är det vid hennes fötter som Kaiser väljer att lägga sig.

Sherry tror inte på Gud. Enligt henne är vi bara på genomresa här, och man ska inte fästa för stor vikt vid det. Hon berättar det för mig medan hon kör sin imponerande Toyota mot en kulle som dominerar havet vid South Brother. Sherrys energi är så intensiv att jag har lite svårt att hänga med. Lyckligtvis anpassar sig Caroline, som är lugnare, snabbt, och jag kan andas djupt i hopp om att det ska hjälpa mig att klara av de snäva svängarna.

När vi kommer tillbaka till "Benbellen" anländer ett par från San Francisco. Sherry står i duschen, så det blir Caroline som välkomnar dem. Vi etablerar snabbt en fin samhörighet. Donna, en kvinna på runt 55 år med japanskt ursprung, håller redan på att duka bordet. Stephen, som är juvelerare, har hittat böckerna i biblioteket och slagit sig ner i den lilla läshörnan, vilket omedelbart skapar en mysig atmosfär.

I kväll är Sherry och Peter våra gäster. På deras inrådan går vi till en thailändsk restaurang nära havet. Servitriserna är inte bara charmiga utan också väldigt effektiva. Maten är fantastisk och vinet, rekommenderat av servitören, passar perfekt. Jag är förälskad i Australien. Jag kommer definitivt att återvända!

Benbellen Farmstay i Hannam Vale, New South Wales, Australien - Karta