Old Farm B&B: Indiansommar på Vancouver Island
Vancouver Island, som är större än Belgien, bär på en atmosfär präglad av historien om flod- och skogsindianerna. Finns deras andar fortfarande kvar här? Det moderna amerikanska samhället framstår som en total kontrast; vägarna smälter inte riktigt in bland höstfärgerna. Existerar turismen ens här? Kanske måste man fråga indianen som bor i sin husvagn vilket tankesätt som krävs för att verkligen förstå denna magiska plats...
Efter en bussresa från Vancouver och därefter färja till Nanaimo, anländer vi mjukt till denna gigantiska ö, där klimatet redan bjuder på indiansommar. Barbara och George MacFarlane, som har ägt Old Farm B&B i många år, välkomnar oss med ett leende och äkta enkelhet i sitt stora, över hundra år gamla hus. De är båda avslappnade och oerhört gästvänliga.
Från vårt rum, som vanligtvis är reserverat för smekmånadspar, har vi utsikt över bukten. I fjärran syns ett upplag av "logs" – trästockar som ligger staplade i väntan på sågverket. Här känner man verkligen av det genuina Kanada.
Över ett glas Cherry Point eller Pinot Blanc Auxerrois berättar paret om sin väg till Vancouver Island. Barbara växte delvis upp i Zambia, där hennes far arbetade som ingenjör i koppargruvorna, medan George tidigare var en framstående journalist i Toronto. Nu har de drivit sitt B&B i Cowichan Bay i åtta år, alltid lika omtänksamma och tillgängliga. Frukostarna förbereds med stor omsorg och serveras på broderade dukar med silverbestick.
På matbordet ligger en ritning: ett nytt och mer genomtänkt kök är på gång, men det kommer att kosta en hel del. Barbara drömmer redan om det, George hakar på, och jag drar genast paralleller till "L'Etoile" och fällan i att investera för snabbt i en dröm...
Trots sina 78 år är George ungdomlig och mycket öppen. Sittande på soffkanten med en kopp kaffe i handen verkar han intresserad av alla tänkbara samtalsämnen. Hans avslappnade attityd är ett välkommet inslag i den bekväma inomhusmiljön och den perfekt skötta trädgården.
Vi besöker Duncan, 10 km längre norrut, en stad känd för sina totempålar i alla möjliga storlekar, vackert utställda runt om i centrum. Just då passerar ett godståg som är över en kilometer långt. Tåget tutar vid järnvägsövergången i den lilla staden och rullar långsamt förbi, lika utdraget som ekot av dess egen varningssignal. Det påminner lite om Tintin i Amerika.
Precis som många andra kanadensare kommer paret MacFarlane att tillbringa vintern i värmen på Hawaiis stränder. De har lyckats hitta ett par vänner som kan hoppa in och ersätta dem – ett väldigt smart och intressant system!
På grund av tidsskillnaden fann jag mig själv sitta i deras lilla runda, inglasade terrass – ett slags lusthus – redan klockan sex på morgonen. När jag blickade ut över bukten slogs jag av tanken att landstiga på ön med kanot. Det påminde mig om när jag för 20 år sedan mötte guldgrävare efter fem dagars vandring längs Eagle Creek, en liten flod gömd djupt inne i Redwoodskogen i norra Kalifornien. Man måste ta sig tid att upptäcka, för att inte gå miste om platsens sanna atmosfär.
Cowichan Bay är en liten fiskeby omgiven av gårdar längs kusten, belägen tvärs över bukten nedanför det majestätiska Mount Tzouhalem. Duncan är en hållplats på E&N Railway, och staden började egentligen utvecklas först 1887 när järnvägsstationen byggdes, vilket lockade till sig småföretag och nybyggare.
Idag är stationen en del av det nationella kulturarvet. Det finns över 80 totempålar utplacerade runt om i staden, och var och en av dem representerar en legend, en myt eller familjelivet hos ursprungsbefolkningen i Cowichan.
Old Farm B&B, Barbara och George MacFarlane, Cowichan Bay, BC, Kanada - Karta 
