Horse Creek Ranch: På guldgrävarnas väg
Med ett ärligt och enkelt bemötande välkomnar Esther, gårdens sextioåriga kock, oss med ett fast handslag. "Är ni fransmännen vi väntar på?", "Har ni ätit?" Efter en lång resa över de stora vidderna, där vintern redan gör sig påmind, känns det skönt att vara framme.
För några dagar sedan var Siebe tvungen att resa tillbaka till Holland (där han ursprungligen kommer ifrån) på grund av familjeangelägenheter. Hans fru Emmy har åkt för att hämta honom på flygplatsen i Edmonton, och de kommer inte tillbaka förrän sent ikväll. Vi får träffa dem i morgon bitti.
Vid ankomsten möts vi av den typiska ranchportalen, flockar av hästar och alla dessa björkar som sätter färg på landskapet. Här befinner vi oss i Kanadas vilda västern, längs guldgrävarnas väg mot Klondike i Yukon. "Det var visserligen runt 1898, men det lever kvar än idag", säger Esther. "Min sons vän åker dit varje sommar, precis som många andra!" Är det guldfeber?! Det är en fascinerande blandning av natur, girighet och gemenskap bland guldletare.
Esther, som tidigare arbetade med hästar tillsammans med sin man, vet mycket om dessa äventyrares historia. Efter hans bortgång lever hon ett lugnare liv och arbetar som kock, men hon bär fortfarande på en rik historia. Jag ångrar nästan att jag inte har en bandspelare med mig, för det hon berättar är fascinerande och fullt av liv.
Fort Assiniboine, bara 14 km åt nordväst, var en viktig strategisk knutpunkt mellan 1823 och 1868 med sin handelsstation för Hudson's Bay Company. Beläget vid Athabascafloden ligger det cirka två timmars bilresa från Edmonton, Albertas huvudstad. För att komma hit har vi kört genom British Columbia via Merritt, Kamloops och Valemount, samt genom Klippiga bergen via Jasper. Efter dessa imponerande snötäckta berg följde en nedstigning mot slätterna och skogarna i centrala Kanada. Det är en rak väg där det är svårt att hålla sig till hastighetsgränsen på 110 km/h.
Hur hittade Siebe denna avlägsna plats? Det är en lång historia, men i grunden handlar det om insikten att ett annat liv är möjligt. Att det finns en plats som bättre svarar mot våra inre längtan; en plats där vi kan förverkliga oss själva och blomstra. Siebe är övertygad om detta, och hans energi bevisar det i varje ögonblick.
Det är den 13 oktober, vädret är strålande och löven sitter fortfarande kvar på träden. Det är härligt att leva i Kanada. Det finns till och med en liten restaurang i Fort Assiniboine som drivs av en kines, vilket passar bra eftersom de enda två ord jag kan på mandarin är "xiexie" (tack) och "nihao" (hej). Två små ord jag snappade upp under min första resa till Northern Territory i Australien. Det var där, i den lilla staden Katherine söder om Darwin, som filmen "Crocodile Dundee" spelades in.
Puma, älg, rådjur, varg, kronhjort, björn, bäver – listan över vilda djur i dessa vidsträckta områden är imponerande. Puman eller lodjuret klättrar upp i ett träd och väntar på sitt byte. De måste sitta mer än 1,5 meter över marken för att deras vittring inte ska avslöja dem. Sedan kastar de sig ner med klorna redo.
Under denna ridtur såg vi bara några rådjur och en orre. Vildgässen som skriande flyger över himlen är på väg till Mexiko för vintern. Siebe känner igen djurens spår: björnarnas klösmärken på björkstammarna, små buskar som hjortarna betat av, och mängder av träd som bävrarna med glädje har gnagt på.
Gården har ett trettiotal hästar, ett femtiotal nötkreatur och en hund. Siebe och Emmy ångrar inte att de lämnade Holland, där de arbetade som bönder. "Det finns ingen framtid för en bonde i Holland", säger Siebe. Och nostalgin? Saknar de inte goudaost, speculoos och jordnötssmör? "Vi hittar allt sådant i Barrhead", svarar Emmy. Barrhead är den lilla staden där man kan hitta allt man behöver.
Det var där jag köpte min kanadensiska jacka och mina pälsvantar. Försäljaren frågade oss förvånat hur vi hade hamnat här, i det "riktiga" Kanada, pionjärernas och den ännu orörda landsbygdens Kanada. "Internet, madame! Internet!"
Athabascafloden har sin källa i Klippiga bergen nära Jasper och flyter norrut mot Arktis, genom Saskatchewan och Northwest Territories. På vintern fryser floden till slut, trots den starka strömmen.
Det är på denna historiska flod, där så många urinvånare och pionjärer har paddlat, som vi nu i vår tur ger oss ut. Tre timmar på vattnet under den indiansommarns klarblå himmel. Athabascafloden är fylld av öar där bara en och annan jägare ibland stör björnarna, älgarna, renarna, pumorna, örnarna och många andra djur.
Man riktigt känner Kanada här; man känner vibrationerna från marken, skogen, floden och den djupa tystnaden som omger oss. Att äntligen få kliva ur turistsystemet och bli välkomnad med äkta enkelhet, långt bort från påklistrade klichéer.
Horse Creek Ranch, Siebe & Emmy Brouwer, Fort Assiniboine, Alberta, Kanada - Karta 
