La Bastide-Puylaurent i Lozère
|
|
La Bastide-Puylaurent i Lozère |
|
La Bastide-Puylaurent är en fransk kommun som ligger i departementet Lozère i regionen Occitanie. Den har cirka 170 invånare och ligger i hjärtat av Cevennerna nationalpark. La Bastide-Puylaurent är känd för sin exceptionella naturmiljö, med berglandskap, skogar och floder som är lämpliga för utomhusaktiviteter som vandring, MTB, fiske och bad. Kommunen korsas också av den berömda vandringsleden GR70, även känd som "Stevensonleden", som förbinder Le Puy-en-Velay med Alès. La Bastide-Puylaurent är en utmärkt destination för dem som söker lugn och skönhet i de naturliga landskapen i Cevennerna samt för historia- och kulturälskare, med bland annat Pont de la Résistance, ett historiskt verk från andra världskriget.
Fram till 1917 hette La Bastide-Puylaurent Puylaurent. Byggd på 1800-talet efter öppnandet av järnvägen från Nîmes till Saint-Germain-des-Fossés.
Under 1700-talet var La Bastide Puylaurent bara en liten by med några hus som sträckte sig längs Régordane-vägen. Där fanns några värdshus, ett mycket aktivt packtravareställ under 1700- och 1800-talet, där resenärer och pilgrimer fann skydd och där, under stora snöfall, hände det att de blev instängda i flera veckor. Först 1741 byggdes en första kyrka på platsen där den nuvarande byggnaden uppfördes ett sekel senare.
Byggandet av stationen, med förgrening av linjen från Mende, ledde till en ökning av befolkningen mellan två departement, Ardèche och Lozère. La Bastide-Puylaurent är den högsta stationen på linjen från Paris till Marseille via Clermont-Ferrand, Langogne, La Bastide, Villefort, Génolhac, Chamborigaud, Alès och Nîmes. En annan linje ansluter Marvejols via Chasseradès, Belvezet, Allenc och Mende (huvudstaden i Lozère).
Som ett utmärkt vandringsland ligger La Bastide-Puylaurent vid korsningen av många GR och PR.
I byn finns flera affärer: en tidningsbutik, en färgaffär, kläder och diverse produkter, ett apotek, en slaktare, en livsmedelsbutik, en post, en bensinstation, en järnvägsstation (kallad Gare de La Bastide Saint Laurent les Bains), Hôtel de la Grande Halte, Hôtel des Genêts och L'Etoile Maison d'hôtes. Campingplatsen vid Allier ligger på vägen till Chasseradès, 3 km från La Bastide Puylaurent vid Alliers strand. Det finns en badsjö samt en vacker gräsmatta för avkoppling med leksaker för barn och en snackbar.
Byn är regelbundet betjänad av S.N.C.F., så svårigheterna med tillgång på vintern är inte ett problem. För sommarsemestern, men också för resten av året, kan många möblerade rum och landsbygdsstugor erbjudas.
La Bastide-Puylaurent, nära källorna till Allier och Chassezac (Moure de la Gardille), är en by som skapades förra seklet på gränsen mellan Lozère och Ardèche genom järnvägens passage. Det har inte gått mer än hundra år sedan järnvägsarbetarna ersatte packtravarna på Régordane, att skogen har tagit över de ängar som övergivits av de transhumanta hjordarna, och att trappisterna från Notre Dame des Neiges har återupptagit den monastiska traditionen från Mercoire och Chambons.
3 km bort ligger Trappan Notre Dame des Neiges, ett cistercianskt kloster grundat 1852 (3 km). De nuvarande byggnaderna är från 1918. Fadern de Foucauld kom hit för att söka ensamhet och kontemplation. Utsikt över de ardècheska bergen och Tanargue-massivet (vattenavskiljning). För att nå klostret till fots kan du följa GR®72 och GR®7, som går tillsammans. En vandringsled följer delvis den historiska rutten av Robert Louis Stevenson, passerar klostret och följer sedan genom dalen i Serres och Rogleton, och återvänder till La Bastide längs Allier och GR®70 (som är gemensam med Chemin Régordane GR®700). 2 km bort ligger fiske-dammen Béal, en idealisk plats för picknick. 8 km bort ligger kurorten St-Laurent-Les-Bains, känd för sina vatten i behandling av reumatism (Chaînes Thermales du Soleil). 15 km bort ligger den medeltida byn La Garde-Guérin på Régordane-vägen, som dominerar gorges de Chassezac. 28 km bort ligger den befästa staden Pradelles och dess små gator som är rika på fransk historia. Utsikt över sjön Naussac.
***
Jag älskade jorden före den 9 januari 1966, men det var den dagen jag blev medveten om landsbygden. - Om du vill, säger Roger Martin, få en snabb överblick över avfolkningen av landsbygden, kom med mig. Vi ska gå upp till Croix de Grabio.
Roger Martin levde, med viss distans, den diskreta hotellverksamhet som hans föräldrar drev i La Bastide-Puylaurent, i Lozère, en verksamhet som han försöker upprätthålla sedan hans mors död 1969. Hôtel des Genêts var då öppet året runt. Det var redan det enda i den lilla klimatanläggningen, belägen vid gränsen mellan Gévaudan och Vivarais, som aldrig stängde sina dörrar.
Jag hade kommit för att återfå, i Lozère, starka känslor från min ungdom, upptäcka de mjuka känslor som föds av namnet jag bär och som förblir ingraverat i stenen och historien om Cevennerna sedan trettonhundratalet. Jag kom för att drömma om det förflutna och skulle förankra mig i dagens jordiska verkligheter och kanske även i framtiden. "Les Genêts" är nu öppet fem månader som räcker för att säkerställa inkomsten (modesta, kanske) för hela året. "Man" vilar från säsongen genom att förbereda nästa säsong, nära Aubenas, i Ardèche.
Om en man gör något viktigt för oss en dag, även om det är utan att veta om det, glömmer vi honom aldrig. Oavsett hur hans utveckling ser ut och vilka val han gör, kommer denna man alltid att vara en milstolpe i vårt liv. Han kommer att ha öppnat en av de dörrar vi måste gå igenom för att nå oss själva. Vad skulle vi vilja be honom om mer eftersom han har gett oss, på en gång, vad han hade för oss?
Utsmyckad i denna kristallina klippa som tycks hålla tiden, skyddad från sydvästliga vindar av barriären från Mont Lozère och Montagne du Goulet, planterad på tolv hundra meters höjd vid kanten av vägen som leder till Puylaurent, öppnar Croix de Grabio sina armar mot Cevennerna, Vivarais och de höga reliefen av Velay.
- Men, det är öken I
- Inte riktigt, svarade Roger Martin mig. Titta noga. Det är inte stenar du ser, utan byar, små samhällen, isolerade gårdar. Titta noga, kommer du att se rökande skorstenar: det är de bebodda hemmen. " Snön hade ännu inte fallit. Endast topparna var vitaktiga, som var täckta av narcisser. Jag kunde särskilja vad som var ängar, vad som var odlingar, vad som var hedar eller magra skogar. Jag kunde också särskilja terrasserna, sfaissa- eller "bancer", som man säger på cevenol-språket: de var övergivna. - För inte så länge sedan, sa min guide till mig, kunde man fortfarande ana vinrankor, potatisar, klöver eller råg, när det var säsong. Där nere, skördade man kastanjer... Kom tillbaka varje år, vid samma tid, om du kan: du kommer att räkna de eldar som har slocknat sedan ditt senaste besök.
Luften var ren, som några timmar före regnet. Kylan bet mig i kinderna. Det skulle snöa nästa dag. Den nedåtgående solen fick vinden att svepa genom dalarna och fångade sitt ljus på varje detalj av de höga markerna. Det rurala livet, handbok: för en övergripande politik för landsbygden. Av Gilles Dautun. Utgivning L'Harmattan.
***
Bergshonung
Att känna igen en bra honung. En kvalitets honung har en homogen färg och en bra doft när man öppnar burken. Dess textur bör vara homogen. Prisskillnaderna förklaras av sällsyntheten av vissa honungar. Mycket billiga honungar importeras vanligtvis från Asien eller Sydamerika och är blandade. "Alla blommor" honung har ingen dominerande smak, men kan vara av utmärkt kvalitet. Utvalda honungar (hallon, gran, kastanj...) bör komma från den dominerande växten i en proportion av 50 till 98%. Alla honungar är flytande vid skörden, men de flesta kristalliseras efter några veckor. För att återfå dem måste man sätta dem i vattenbad över 40°C (ruchetemperatur). Mikrovågsugn rekommenderas inte. Temperaturförändringar skadar dem. Förvara dina burkar i ett skåp skyddat från ljus vid 15°C eller 20°C. De har en nästan obegränsad hållbarhet.
Vilda blommor från Margeride-Aubrac. Vår honung skördas i Margeride och Aubrac mellan 900 och 1200 m. i juni och juli från tusentals vilda blommor från naturliga ängar, betesmarker och skogar belägna i en skyddad miljö. Bland dem finns många medicinalväxter. Honungen är mer eller mindre klar beroende på årens blomning av vissa blommor.
Här är växterna som pollenanalyserna visar: klöver, hagtorn, hallon, björnbär, germander, centauré, scabiosa, blåklint, lotier, renonkel, blåbär, lingon, helianthème, kyndel, tistlar, klocka, viol, timjan, maskros, mjölkört, bärbuskar, buxbom, mejram, fetblad, plantain, körsbär, borago, kalaminth, ramslök, epilobium, fruktträd. Vi kallar det "vilda blommor" för att särskilja det från "alla blommor" eller "tusentals blommor" som oftast skördas på stora odlingar av raps, solros, klöver osv...
Specifika honungar. För att få dem flyttar vi våra bikupor till olika territorier (från 700 till 1500 m. över havet) och vid olika tidpunkter, från maj till september. Genom att skörda honungarna i slutet av blomningen för varje sort lyckas vi få söta honungar som klöver, björnbär, hallon, blåbär, epilobium; mer typiska som maskros, gran, ek; eller mycket aromatiska som ljung, calluna, timjan, kastanj. Rikedomen av vår bergflora möjliggör denna mångfald.
Varför honung av olika färger hos samma biodlare? Honungens färg beror på de blommor som bina besöker. Men i samma region kan floran variera på några kilometers avstånd och vid några dagars intervall. Den insiktsfulle biodlaren, som har flera bikupor spridda i naturen, extraherar sin skörd kupor för kupor och gör ingen blandning för att sätta på burk. Detta gör att honungen behåller sin färg och specifika arom. Det är därför du kommer att hitta hos honom, vid sidan av varandra, honung som går från vit till brun, från mycket ljus till mycket mörk, detta, låt oss återigen säga, på grund av de blommor som bina besöker. Den dominerande färgen av en honung beror på dominansen av nektar från en sort blomma men inte dess exklusivitet. Pollenfällor och pollenanalyser gör det möjligt att autentisera den dominerande floran av en honung, därav dess beteckning. av Daniel Plantier, Biodlare
***
Byarna i kommunen
Med en höjd på mer än 1000 meter över havet och en yta på 24,19 km², har kommunen La Bastide-Puylaurent fem byar:
Puylaurent, en gammal församling och kommunhuvudort fram till 1917.
Les Huttes, där en av de äldsta familjerna i Gévaudan fortfarande bor.
Le Thort, där det finns en enorm dolmen som väger nära sex ton, som den folkliga traditionen har kallat "Palet de Gargantua". Jätten, som hade tappat den där när han lekte.
Les Gouttes, där Théophile Roussels förfäder, läkare, politiker och fransk filantrop, levde i många generationer.
Masméjean, där en av de första offren för Bête du Gévaudan (smeknamnet på en varelse som orsakade en serie attacker mot människor mellan 1764 och 1767, som resulterade i omkring ett hundra dödsfall) hittades.
| La Bastide-Puylaurent: L'Etoile Gästhus, 06 83 99 70 86, Email Tidigare semesterhotell med trädgård vid Allier. Idealisk för en avkopplande vistelse; stor matsal med öppen spis, hälsosamma och rikliga måltider serveras vid bordet. Rymliga och bekväma rum mot trädgården med privat badrum. Belgisk öl och hembakat bröd. Privat parkering & garage för cyklar. Många cirkulära vandringar samt cykelrundturer. |
    
|
Gamla semesterhotellet med en trädgård vid Allier, L'Etoile Gästhus ligger i La Bastide-Puylaurent mellan Lozère, Ardèche och Cévennes i Sydfrankrikes berg. Vid korsningen av GR®7, GR®70 Stevensons väg, GR®72, GR®700 Regordanes väg, GR®470 Källor och Klyftor av Allier, GRP® Cévenol, Ardèchebergen, Margeride. Många slingor för vandringar och dagsutflykter med cykel. Idealisk för en avkopplande och vandringssemester.
Copyright©etoile.fr