La Bastide-Puylaurent är en fridfull fransk kommun med cirka 170 invånare, belägen i departementet Lozère i regionen Occitanien, mitt i hjärtat av nationalparken Cevennerna. Byn är känd för sin exceptionella naturmiljö med berglandskap, djupa skogar och floder som erbjuder fantastiska möjligheter till friluftsaktiviteter såsom vandring, mountainbike, fiske och bad. Kommunen korsas också av den berömda vandringsleden GR®70, vida känd som "Stevensonleden", som förbinder Le Puy-en-Velay med Alès. La Bastide-Puylaurent är en utmärkt destination både för den som söker lugn och skönhet i Cevennernas storslagna natur, och för den historie- och kulturintresserade som kan upptäcka minnesmärken som Pont de la Résistance, en historisk bro från andra världskriget.
Fram till 1917 hette kommunen kort och gott Puylaurent. Byns verkliga expansion skedde på 1800-talet i samband med öppnandet av järnvägslinjen som förbinder Nîmes med Saint-Germain-des-Fossés.
Under 1700-talet var La Bastide endast en anspråkslös by bestående av en handfull hus längs den gamla Régordane-vägen. Här fanns ett par värdshus som under 1600- och 1700-talen utgjorde en mycket aktiv knutpunkt för packåsnor, där resenärer och pilgrimer fann nödvändigt skydd. Vid kraftiga snöfall hände det inte sällan att de blev innesnöade och strandsatta i flera veckor. Det var först år 1741 som en första kyrka byggdes på den plats där den nuvarande ståtliga byggnaden sedan uppfördes ett sekel senare.
Byggandet av järnvägsstationen, i kombination med förgreningen av linjen mot Mende, ledde till en snabb befolkningstillväxt på denna speciella ort belägen precis på gränsen mellan departementen Ardèche och Lozère. Anmärkningsvärt nog stoltserar La Bastide-Puylaurent med att vara den högst belägna stationen på den klassiska linjen mellan Paris och Marseille (via Clermont-Ferrand, Langogne, Villefort, Génolhac, Chamborigaud, Alès och Nîmes). En annan järnvägslinje möjliggör resor till Marvejols via Chasseradès, Belvezet, Allenc och prefekturen Mende.
Som ett paradis för vandrare är La Bastide-Puylaurent perfekt beläget vid en viktig knutpunkt för flera stora (GR) och mindre (PR) vandringsleder.
I byn finns flera viktiga butiker och samhällsservicer: en diversehandel (med tidningar, järnvaror och kläder), ett apotek, en slaktare, en livsmedelsbutik, ett postkontor, en bilverkstad med bensinstation, samt naturligtvis järnvägsstationen (officiellt namngiven Gare de La Bastide - Saint-Laurent-les-Bains). För boende erbjuds bland annat Hôtel de la Grande Halte, Hôtel des Genêts och gästhuset L'Etoile Maison d'hôtes. Campingplatsen Camping de l'Allier välkomnar besökare längs vägen mot Chasseradès, ca 3 km från byn, precis intill floden Alliers strand. Där finns en härlig badplats, en stor gräsmatta för avkoppling, lekplatser för barnen och en lättillgänglig snackbar.
Byn trafikeras regelbundet och pålitligt av det nationella tågbolaget S.N.C.F., vilket innebär att byn är lättillgänglig även under den snörika vintern. Oavsett om det gäller sommarsemestern eller avkopplande pauser under resten av året, finns det många möblerade turistboenden och hemtrevliga lantstugor att tillgå.
La Bastide-Puylaurent ligger nära floderna Alliers och Chassezacs källor (vid Moure de la Gardille) och är ett samhälle som formades under förra seklet tack vare järnvägens intåg på gränsen mellan Lozère och Ardèche. Det har inte ens gått hundra år sedan järnvägsarbetarna trängde undan de gamla packåsnorna från Régordane-vägen, skogen återtog betesmarkerna som de vandrande djurhjordarna övergett, och trappistmunkarna från Notre Dame des Neiges blåste nytt liv i den lokala klostertraditionen från Mercoire och Les Chambons.
Bara 3 km bort ligger Abbaye Notre-Dame des Neiges, ett anrikt cistercienskloster som grundades år 1852 (de nuvarande byggnaderna är dock från 1918). Det var hit den kände fader Charles de Foucauld kom för att söka ensamhet, frid och kontemplation. Från klosterområdet har man en enastående panoramautsikt över bergen i Ardèche och det storslagna Tanargue-massivet, som bildar en naturlig vattendelare. För att nå klostret till fots kan man enkelt följa stigen som delas av lederna GR®72 och GR®7. En vacker rundvandring följer delvis i fotspåren av Robert Louis Stevensons historiska resrutt: efter att ha passerat klostret går stigen vidare genom dalarna Serres och Rogleton och återvänder därefter till La Bastide längs Alliers flodstrand via GR®70 (vilken här löper samman med Régordane-vägen GR®700). Omgivningarna bjuder även på andra smultronställen: fiskedammen Béal (2 km bort) är en idyllisk plats för en familjepicknick; kurorten Saint-Laurent-les-Bains (8 km bort) är rikskänd för sina varma termalkällor som lindrar reumatism (Chaînes Thermales du Soleil); den majestätiska medeltidsbyn La Garde-Guérin (15 km bort) vakar spektakulärt över Chassezacs djupa raviner vid Régordane-vägen; och den befästa, pittoreska staden Pradelles (28 km bort) med sina kullerstensgator rika på fransk historia erbjuder en hisnande utsikt över sjön Naussac.
Författaren Gilles Dautun ger ett starkt och gripande vittnesbörd i sin bok La vie rurale, mode d'emploi (utgiven på Éditions L'Harmattan): "Jag älskade landsbygden redan före den 9 januari 1966, men det var den dagen jag verkligen blev medveten om glesbygdens kärva villkor. — Om du vill, sa Roger Martin till mig, få en omedelbar inblick i landsbygdens snabba avfolkning, kom med mig. Vi ska gå upp till Croix de Grabio.". På den tiden drev Roger Martin, med viss reservation, det blygsamma familjehotellet i La Bastide-Puylaurent, som han försökt hålla vid liv sedan hans mor gick bort 1969. Hans hotell, Hôtel des Genêts, var då den enda inrättningen i den lilla kurorten på gränsen mellan Gévaudan och Vivarais som aldrig någonsin stängde sina dörrar över året.
Dautun fortsätter sin berättelse: "Jag hade kommit till Lozère för att återfinna de starka känslorna från min ungdom, och för att upptäcka de ljuva känslor som väcks av det namn jag bär – ett namn som alltsedan 1200-talet suttit inristat i Cevennernas sten och historia. Jag kom för att drömma om det förflutna och avsåg att förankra mig själv i dagens, och kanske morgondagens, påtagliga jordiska verklighet.". Idag har "Les Genêts" öppet i fem månader om året, en period som numer bedöms vara tillräcklig för att säkra det årliga uppehället. Under lågsäsongen vilar man upp sig och förbereder strukturerat inför nästa säsong, vid en bas i närheten av Aubenas i Ardèche.
Utmejslat ur denna kristallina berggrund som tycks hålla tiden fryst, väl skyddat från sydvästvindarna genom den naturliga barriären som Mont Lozère och Montagne du Goulet utgör, och stolt placerat på 1 200 meters höjd intill vägen mot Puylaurent, slår Croix de Grabio upp sina armar mot Cevennerna, Vivarais och Velays vackra högland.
"— Men det är ju en total öken!
— Inte riktigt, svarade Roger Martin mig lugnt. Titta noga. Det är inte kalla stenar du ser, utan levande byar, små samhällen och isolerade gårdar. Titta ännu närmare så ser du rykande skorstenar: det är bebodda hem.".
Snön hade ännu inte hunnit falla; endast de högsta bergstopparna lyste vita. Författaren kunde med klar blick urskilja vad som utgjorde ängar, odlade fält, vilda hedar eller gles skog. De klassiska jordbruksterrasserna (kallade "bancels" på den lokala cevenol-dialekten) låg i djup träda. Enligt guiden var det emellertid inte så länge sedan man under säsong fortfarande kunde se frodiga odlingar av vinrankor, potatis, lucern eller råg, för att inte tala om de historiskt sett oumbärliga kastanjeskördarna.
Bergshonung
Den lokala biodlaren Daniel Plantier delar gärna med sig av sina bästa tips för att känna igen en bra honung: En kvalitetshonung måste ha en mycket homogen färg och textur, samt genast sprida en härlig och kraftig arom så snart man öppnar burken. De tydliga prisskillnaderna förklaras oftast av hur pass sällsynt en specifik honungssort är. Mycket billig honung importeras vanligtvis från Asien eller Sydamerika och utgörs i regel av industriella blandningar. En så kallad "mångblommig" honung saknar en distinkt dominerande smak, men kan trots det vara av utmärkt kvalitet. Noggrant utvalda sorter (exempelvis hallon, gran eller kastanj) måste garanterat härröra från den dominerande växten med en andel på mellan 50 och 98 %. Även om all honung är rinnande och flytande precis vid skörden, utkristalliseras de allra flesta helt naturligt efter ett par veckor. För att få den flytande igen värmer man den försiktigt i ett vattenbad (till ca 40 °C, vilket motsvarar den naturliga temperaturen inuti bikupan); att använda mikrovågsugn rekommenderas absolut inte, eftersom alltför plötsliga temperaturförändringar förstör honungens fina egenskaper. Förvara alltid burkarna mörkt i ett skåp vid 15 till 20 °C; förvarade på detta sätt har de en nästan obegränsad hållbarhet.
Vilda blommor från Margeride-Aubrac
Vår exceptionella honung skördas i juni och juli månad på en hög höjd av 900 till 1 200 meter, beläget i natursköna Margeride och Aubrac. Den framställs genom att bina idogt samlar nektar från tusentals vilda blommor som växer fritt på naturliga ängar, stora betesmarker och i orörda skogar i en genuint välbevarad miljö. Bland dessa blommor återfinns många viktiga medicinalväxter. Honungens ton och klarhet varierar från år till år beroende på hur omfattande och riklig blomningen har varit för vissa specifika växter.
Laboratoriska pollenanalyser bekräftar en helt otrolig botanisk mångfald i honungen: klöver, hagtorn, hallon, björnbär, gamander, klint, vädd, blåklint, käringtand, pilört, blåbär, lingon, solros, kyndel, tistel, blåklocka, viol, backtimjan, maskros, kungsljus, brakved, buxbom, mejram, fetknopp, groblad, vildkörsbär, gurkört, stenkyndel, åkerrättika, mjölkört samt nektar från flera olika fruktträd. Vi har valt att kalla den för honung av "vilda blommor" för att noga särskilja den från vanlig mångblommig honung från låglandet, som oftast skördas i anslutning till storskaliga odlingar av raps, solros eller lucern.
För att kunna framställa dessa specifika honungssorter måste vi aktivt flytta våra bikupor till helt olika geografiska områden (från 700 till hela 1 500 meters höjd) under olika väl valda perioder från maj fram till september månad. Genom att tajma in skörden precis i slutet av blomningsperioden för varje specifik växt lyckas vi få fram ljuvligt milda sorter (som klöver, björnbär, hallon, blåbär, mjölkört), mer rustika och karaktärsfulla sorter (som maskros, gran, ek) eller mycket aromatiska och smakrika sorter (som ljung, calluna, timjan, kastanj). Det är vår exceptionellt rika och unika bergflora som möjliggör denna fantastiska mångfald.
Varför har då en och samma biodlare honung i helt olika färger? Färgvariationen beror helt enkelt på exakt vilka blommor bina har valt att besöka. Även om de befinner sig i en och samma region kan floran lokalt variera avsevärt med bara några få kilometers avstånd, eller med bara några dagars mellanrum i blomning. En yrkesskicklig biodlare som har många bikupor utspridda ute i den fria naturen skördar givetvis varje enskild kupa för sig och undviker helt att blanda olika sorter vid själva tappningen. Denna varsamma metod gör att varje enskild honung behåller sin unikt specifika färg och autentiska doft. Det är just av den anledningen du hos honom kan hitta burkar uppradade sida vid sida där innehållet varierar i färg från nästan helt vit till mycket mörkbrun, uteslutande baserat på de olika blommor som hans bin har hunnit besöka. En tydligt dominerande färg återspeglar logiskt sett en stark övervikt av nektar från en viss blomma, men aldrig dess totala exklusivitet. Modern pollenfällsteknik och rigorösa pollenanalyser gör det numera möjligt att objektivt verifiera den dominerande floran i en honung, vilket i sin tur fastställer det namn som produkten får bära.
Kommunens byar och bygd
Vackert belägen på över 1 000 meters höjd och med en yta av totalt 24,19 km², omfattar kommunen La Bastide-Puylaurent stolt fem historiska byar (på franska kallade hameaux):
* Puylaurent: Den anrika församlingen som ursprungligen var kommunens huvudort fram till år 1917.
* Les Huttes: Den traditionella platsen där en av hela Gévaudans äldsta familjer fortfarande lever och bor kvar.
* Le Thort: Här vilar en enorm stendös (dolmen) som väger närmare sex ton, vilken i den sprudlande folkmunnen kallas "Palet de Gargantua" (den gamla sägnen gör gällande att jätten tappade den stora stenen när han oaktsamt lekte på platsen).
* Les Gouttes: Platsen där förfäderna till Théophile Roussel – en mycket känd och inflytelserik fransk läkare, respekterad politiker och filantrop – verkade och levde under många generationer.
* Masméjean: En sorgligt ryktbar plats i fransk historia, där man fann ett av de allra första offren för det legendariska och fruktade odjuret "La Bête du Gévaudan" (ett mytomspunnet rovdjur som tragiskt nog var ansvarigt för en lång rad dödliga attacker mot försvarslösa människor mellan åren 1764 och 1767, med totalt upp emot hundra fasansfulla dödsoffer).