Invånarna i La Garde Guérin

Invånarna i La Garde-Guérin i Lozère 2 Befolkningen i byn, som är en del av kommunen Prévenchères, har varierat mycket under några århundraden. År 1789 fanns det 111 invånare; 1846, 158; 1936, 84; och 1980, 12. Skolan som hade 35 elever år 1930 stängde 1963 eftersom det bara fanns tre kvar. År 1880 fanns det två skolor i La Garde, en privat och en offentlig.

Idag bor 15 invånare där året runt, de flesta pensionärer. Under sommarsäsongen, om man räknar de personer som bor på Auberge Régordane, är befolkningen större, omkring hundra personer.

Invånarna i La Garde-Guérin i Lozère 3 Sedan 1972 har många hus restaurerats - eller är på väg att restaureras - av familjer som har bott där i flera generationer eller av personer som har köpt ett hus.

En av de främsta resurserna för invånarna i byn har länge varit kastanjen. Marken utnyttjades ända fram till stränderna av Chassezac; man hade också planterat kastanjeträd i de mest skyddade delarna av platån, samt på sluttningarna på Pourcharesses-sidan. På sluttningarna av ravinerna hittar man kastanjeträd som har etablerats på små terrasserade trädgårdar, kallade "accols", stödda av torra stenmurar byggda av män från distriktet. Dessa "accols" bevattnades av kanaler som förde vattnet från Chassezac.

Alla familjer hade en eller flera kastanjsiloer, kallade "Clèdes", på en sluttning av ravinen eller i byn. Allteftersom befolkningen minskade övergavs de avlägsnaste markerna, särskilt de som var svåra att bruka.

Djurhållning är fortfarande en annan resurs för byn idag. Mellan 1950 och 1960 fanns det 1000 får, 50 kor, 100 getter, 1 eller 2 grisar och fjäderfä i varje hus (ungefär tjugo); utan att glömma dragdjuret, oftast en mula, ibland en häst eller ett åsna. En gemensam herde höll flocken och blev matad i tur och ordning av varje ägare, beroende på hur många djur eller "dagar" han hade i flocken.

Invånarna i La Garde-Guérin i Lozère 4 En mässa hölls i La Garde-Guérin på Sankt Mikaels dag den 29 september, och detta har pågått sedan 1300-talet. Den senaste hölls i september 1938. Denna mässa var avsedd för "herdarnas loge". Denna dag fann herdar från hela grannskapet arbete, liksom kastanjeträdsplockare och de som gick för att rengöra kastanjeträden. De gamla pratar om det som en festlig tillställning. Prè de la Foire välkomnade alla sorters handelsmän, marknadsstånd som, på grund av långsamheten och svårigheten med transporten på den tiden, anlände till byn två eller tre dagar innan och bodde hos invånarna.

Människorna i byn levde i självhushåll. De hade sina egna grönsaksodlingar, köttet som konsumerades kom från de djur de födde: grisar och fjäderfä. Potatis, som var huvudfödan tillsammans med kastanjen, odlades på åkern. Brödet bakades i den "allmänna" ugnen i byn. Varje familj hade sin tur. Detta bruk hölls vid liv fram till 1966. Det var ett bröd baserat på lokala spannmål (vete och råg) som skördades och fördes till kvarnen.

Invånarna i La Garde-Guérin i Lozère 5 Allt detta förklarar hur människor, inte utan svårigheter, kunde försörja stora familjer (från 6 till 16 barn). De köpte kaffe, vin, olja till salladen, och fläskfett användes som matfett för matlagning. Ekonomin idag baseras främst på får och råg. Det är praktiskt taget den enda odlingen just nu, och den är avsedd för djurfoder. En bräcklig ekonomi som två uppfödare upprätthåller med beslutsamhet för byns väl och liv under hela året.

Under de senaste tjugo åren har ett hotellrestaurang, Hôtel Régordane, med stor framgång välkomnat både lokalbefolkningen och besökare under den vackra säsongen. Du hittar också en utställning av målningar, gravyrer, textilskapande, form och färg i ateljén i den gamla skolan i La Garde-Guérin av herr och fru Thibeaux.

Arvtagare till ett prestigefyllt arv, La Garde-Guérin ser varje år flera tusen besökare som imponerad av platsens skönhet och storhet. Må denna by fortsätta att leva och välkomna alla som passerar genom en av dessa höga platser som historien har en hemlighet om! På grund av sin geologi har tillgången till dricksvatten på denna plats alltid varit problematisk: det tunna översta lagret av triasgranit ger inte tillräcklig vattenreserv och projektion i kontakt med den underliggande graniten.

Inom La Garde-Guérins område var brunnarna därför förorenade, särskilt på sommaren. Vid denna tid eller under belägring, stod slottets cistern, grävd i berget på ett mycket stort djup, till förfogande. En dyrbar resurs under medeltiden var regnvattnet, som var föremål för en rättighet som herrarna förvärvade mot betalning. Utanför byn hade fontänerna stor betydelse på grund av flödet och kvaliteten på deras vatten fram till dricksvattenledningen realiserades 1938.

Under 1100-talet, i de branta och vilda landskapen i regionen Occitanie, stod den befästa byn La Garde-Guérin stolt vid kanten av Chassezac. Denna strategiska plats korsades av Chemin de Régordane (GR700), en viktig kommunikationsväg som förband Massif central med Medelhavet. Föreställ dig stränderna av Chassezac, stenmurarna och herdar som sköter sina dagliga sysslor.

Dessa herdar, män och kvinnor, var återkommande figurer i medeltida litteratur. De vaktade sina får och ledde djuren längs de steniga och gröna stigar. Deras dagar präglades av ljudet av klockor och de mjuka brämborna från lamm.

Chemin de Régordane var långt mer än bara en enkel betesväg. Det var den livsnödvändiga länken mellan Auvergne, Velay, Languedoc och Medelhavet. Herdarna i La Garde-Guérin spelade en avgörande roll för säkerheten för resenärer och varor som använde denna väg. De var väktare av Regordane, skyddade karavaner lastade med värdefulla varor, färgglada tyger och exotiska kryddor.

Varje herde var knuten till en parérie, en del av vägen som han underhöll med omsorg. De tog ut avgifter på vägtullar, mätning av spannmål och till och med på dammet som höjdes av flockarna. Dessa riddarherdar, kallade los Parièrs, svor en ed till biskopen av Mende och bildade en stark ekonomisk och militär gemenskap.

Den befästa byn La Garde, eller castrum de La Garde, var deras gränspost. De vakade dag och natt, skannade horisonten för att upptäcka faror. Deras namn ekade i vinden från Chassezac: Gaucelmes, Hérail, Bertrand och Gaules. Varje klan hade sitt ansvar, sin parérie att skydda.

Således, i hjärtat av medeltiden, vävde herdarna i La Garde-Guérin band mellan bergen och havet, mellan stjärnorna och flockarna. Deras berättelser blandades med de resande, handelsmännen och trubadurerna. När solen gick ner bakom murarna samlades de runt elden för att dela sina legender och drömmar, väktare av en värld i rörelse. Än idag bär La Garde-Guérins stenar ekon av deras steg, och herdarna från det förflutna vakar över våra minnen, som stjärnor i den medeltida natten.

Gamla semesterhotellet med en trädgård vid Allier, L'Etoile Gästhus ligger i La Bastide-Puylaurent mellan Lozère, Ardèche och Cévennes i Sydfrankrikes berg. Vid korsningen av GR®7, GR®70 Stevensons väg, GR®72, GR®700 Regordanes väg, GR®470 Källor och Klyftor av Allier, GRP® Cévenol, Ardèchebergen, Margeride. Många slingor för vandringar och dagsutflykter med cykel. Idealisk för en avkopplande och vandringssemester.