Från L'Etoile, cykla mot byns centrum och ta vägen mot Villefort fram till rondellen vid Pradillou. Sväng höger och följ D906 i 800 meter. Ta sedan den övergivna gamla vägen till vänster i 5,7 km. Fortsätt åter ut på D906 och följ den i 2,7 km. Sväng därefter vänster och följ denna lilla väg i 11,2 km, förbi Planchamp, fram till Pantostier. Ta vänster in på D151 och cykla hela vägen upp till La Bastide-Puylaurent via Les Baumes, dammen Roujanel, Chalbos och Alzons.
Avstånd: 41,5 km. Maximal höjd: 1086 m. Lägsta höjd: 396 m. Total stigning: 1321 m.
IGN-kartor: La Bastide-Puylaurent (2738E). Largentière la Bastide-Puylaurent Vivarais Cévenol (2838OT).
Skriv ut rutten - Cykeluthyrning
Bornedalen, som är belägen i Mont Lozère-massivet, utmärker sig genom sina djupa raviner som har karvats ut av floden Borne. Kontrasten mellan granitklipporna och den frodiga vegetationen är slående. Flodens nivå varierar mellan 305 och 550 meter över havet, medan högplatån ligger på cirka 1000 meters höjd. Detta granitmassiv har en fascinerande geologisk historia: det separerades en gång från Mont Lozère genom Villefort-förkastningen, en enorm geologisk händelse som ägde rum för cirka 305 miljoner år sedan. Denna förkastning, som sträcker sig i nord-sydlig riktning, har skapat ett särpräglat landskap med branta terränger och imponerande klippformationer.
Floden Borne utgjorde gränsen mellan Vivarais och Gévaudan, i likhet med floden Chassezac som rinner vidare ner mot Ardèche. Den lilla byn Pied-de-Borne upphöjdes den 29 september 1964 till kommunens huvudort i samband med en sammanslagning av kommunerna Balmelles, Planchamp och Saint-Jean-Chazorne, till följd av vattenkraftsutbyggnaden längs Chassezac. De djupa Chassezac-ravinerna har under årtusenden skurit sig ner cirka 4 km genom graniten i nordvästlig riktning fram till La Garde-Guérin. Planchamp är vackert beläget på sluttningen högt ovanför Chassezac, ungefär 9 km nordost om Villefort. Där återfinns bland annat ett litet, mer modernt slott tillhörande familjen Barrot (där Odilon Barrot var en framträdande advokat och politiker under den andra franska republiken och det andra kejsardömet). På en klippavsats står även det lilla kapellet Sainte-Madeleine inbäddat i en skyddad naturmiljö. Pied-de-Borne utgör själva knutpunkten där tre fantastiska floder möts: Altier, Borne och Chassezac.
Byggandet av bevattningskanaler, särskilt framträdande under 1700-talet, och anläggandet av odlingsterrasser (kallade "bancels") vittnar om forna tiders strävsamma liv. Den varierande terrängen – som är brant och stenig på bergssidorna men mer enhetlig uppe på Roure-platån – ger landskapet en färgrik mosaik av olika odlingar, där kastanjen fortfarande intar hedersplatsen. Den berömda kastanjesorten "Sardoune" från Borne är en utsökt delikatess, som numera huvudsakligen marknadsförs av Fariborne, ett lokalt producentkooperativ som nyligen invigt en ny produktionsanläggning i kommunen.
Denna mycket skiftande naturmiljö hyser uråldriga bokskogar, snårig vegetation, steniga habitat, ginsthedar och porlande vattendrag. I dessa trakter kan man stöta på den ovanliga tvåtandade kungstrollsländan (Cordulegaster bidentata), en art som annars är mycket sällsynt i Ardèche och vanligtvis begränsad till Ligne-dalen. Den lokala djurvärlden är generellt sett bristfälligt inventerad. Vad gäller floran och skogsmiljöerna, som har studerats mer ingående, är förekomsten av flera unika miljöer och sällsynta växtarter särskilt anmärkningsvärd. Bornes övre dalgång utgör en mycket specifik enhet med sin avskilda, djupt skurna terräng och sitt rika fågelliv; hit räknas bland annat skogarna kring Bouquet.
Dessa raviner, med sin synnerligen kuperade terräng och myckenhet av branta klippväggar, utgör perfekta boplatser för rovfåglar som pilgrimsfalk och berguv. Området fungerar även som en viktig övervintringsplats för fåglar som alpjärnsparv och murkrypare, och kungsörnen häckar också här. Den högra dalgången hålls öppen genom bete och drar nytta av ett gynnsamt, varmt mikroklimat (där exempelvis vitsippor kan börja blomma redan i februari). Den motsatta dalsidan är däremot täckt av en klimaxskog bestående av bok och silvergran (ett ekosystem i total jämvikt med klimat och jordmån, och som helt förnyar sig självt). Inom denna skog döljer sig subalpina botaniska zoner med rariteter som dvärglummer och stjälkomfattande skruvax (Streptopus amplexifolius).
Ädelgranen (silvergranen) växer här sida vid sida med kastanjen, vilken lyckas bära frukt ända upp till 950 meters höjd över havet. Pilgrimsfalken, berguven och murkryparen ignorerar dock sådana botaniska gränsdragningar och rör sig ohämmat över båda dalsidorna. Bäcken Pratazanier är mycket otillgänglig och därmed extra intressant för både fauna och flora. I en åldrig bokskog döljer sig till exempel en växtplats för dvärgvårlök (Gagea lutea), medan området kring Ron Corbier besöks flitigt av bergens djurliv. Den geografiska inriktningen på Bornedalen – som sträcker sig från nord/nordost ner mot syd/sydväst – gör skogsområdet speciellt; inte minst genom den bergiga berggrunden som varierar mellan gnejs och skiffer. Även där ädelgranen saknas, och trots inslagen av barrträdsplanteringar på de steniga branterna, har bokskogen etablerat sig på de svalare sluttningarna medan eken intagit de soligare partierna, och kastanjeträden frodas bäst längre ner i dalen.