Följ D6 längs floden Allier via Les Huttes, Masméjean, slottet Chabaleyret, Chabalier, Chasseradès och Mirandol. Cirka 1,1 km efter Mirandol, sväng vänster in på D120 mot Estampe och fortsätt därefter på D20 över toppen av Goulet-massivet. Denna lilla och natursköna väg, med strålande utsikt över Mont Lozère, letar sig ner till D901 strax innan Le Bleymard. Sväng höger och följ sedan D901 längs floden Lot fram till Bagnols-les-Bains, via Saint-Jean-du-Bleymard, Tournel-slottet och Saint-Julien-du-Tournel. I Bagnols-les-Bains, korsa Lot och följ D41 vidare mot Langlade, över Col de la Loubière och genom Lanuéjols. Väl i Langlade, sväng höger ut på D25 mot Mende via Croix Neuve. Passera genom Mende via Boulevard Bourillon, Allée Piencourt och Pont de Berlière (som korsar Lot), och ta sedan vänster i rondellen mot järnvägsstationen. Återresa sker bekvämt med tåg (Tågtider).
Avstånd: 59,4 km. Maximal höjd: 1475 m. Lägsta höjd: 710 m. Total stigning: 1193 m.
IGN-kartor: Mende (2638E). La Bastide-Puylaurent (2738E). Le Bleymard (2738O). Mont Lozère Florac PN des Cévennes (2739OT). Largentière la Bastide-Puylaurent Vivarais Cévenol (2838OT).
Skriv ut rutten - Cykeluthyrning
Sydväst om Chasseradès reste sig fordom Mirandol slott, vars namn väl beskriver den storslagna och vidsträckta utsikten från platsen. Det utgjorde säte för ett betydande herrskap, ett av de tolv ursprungliga baronierna i provinsen Gévaudan. Under den romanska tidsåldern ägdes slottet av det forna ridderskapet i Naves. År 1207 visade Guillaume de Naves öppet sitt stöd för La Garde-Guérin, och Guérin de Naves, herre av Mirandol, närvarade 1267 som vittne vid hyllningsceremonin för Guigues, baron av Tournel. Om du fortsätter något västerut, längs en asfalterad liten väg smyckad med vackra granitkors, anländer du till Saint-Frézal-d'Albuges. Tåget som binder samman Mende med La Bastide-Puylaurent, via Allenc och Belvezet, stannar än i dag vid den lilla pittoreska järnvägsstationen belägen en knapp kilometer från Chasseradès. Då spåret frekvent blockerats av djupa snödrivor vintertid har man låtit uppföra skyddande snötunnlar längs sträckan. Tågresan är ett mycket trevligt, prisvärt och numera unikt färdmedel i Frankrike, där du dessutom enkelt kan ta med dig cykeln ombord. För att tåget ska stanna krävs dock att du markerar din närvaro på perrongen med en tydlig handrörelse. Mirandol-viadukten är ett mycket imponerande byggnadsverk; den sträcker sig över floden Chassezac, som just här börjar forma sig till en mindre kanjon och som längre fram mot La Garde-Guérin övergår i dramatiska raviner. Likt Allier har även Chassezac sitt ursprung på höjderna av Moure de la Gardille, just vid vattendelaren.
På museet i Mende bevaras en intressant etsning, signerad Romanet år 1780. Porträttet föreställer en herre i sextioårsåldern, med grånat, lockigt hår i tidstypisk Ludvig XVI-stil. Hans breda, auktoritära panna och fasta blick ger ett starkt intryck av en mycket beslutsam personlighet. I teckningens nederkant har konstnären avbildat ett familjevapen; det föreställer ett träd – närmare bestämt ett päronträd (på lokalt patois kallat "périé") – mot en gyllene bakgrund. Detta var just det vapen som Guillaume Pérrier valde i samband med sitt adlande kring år 1745, varpå han sedermera blev den sista herren av Lestampe och, strax därefter, den sista att bära den ärofyllda titeln baron av Mirandol. På tavlans nederkant står en vers präntad, vilken vore en synnerligen vacker hyllning om den nu inte var överdrivet smickrande: "God far, god släkting, god medborgare, god herre. Ack, vilket sällsynt undantag. Gode vän, och med förståndet att förbli det." I dag, över tvåhundra år senare, ligger den lilla byn Lestampe fortfarande väl dold i en kalkstenssänka vid Goulet-massivet. Trots tidens outtröttliga tand, revolutioner och plundringar, återstår ännu det som i folkmun envisas med att kallas "slottet". Det är dock blott och bart en skärva av den en gång så storslagna herrgård som forna dokument från Lozère, Gard, det stora seminariet i Mende och från flera privatpersoner i Chasseradès vittnar om.
Le Bleymard ligger naturskönt utmed vägen mellan Mende och Villefort, precis vid foten av Mont Lozère, på över tusen meters höjd. Det är en av de allra mest fridfulla huvudorterna i Lozère, fjärran från allt vad mondänt liv och ytliga nöjen heter. Detta lugn bryts knappt ens om vintrarna, och då i regel bara på söndagar, av skidåkare som endast stannar till helt kort – de flesta föredrar utkanterna av byn där de lockas av det trevliga värdshuset La Remise intill landsvägen. Men det har verkligen inte alltid varit så tyst här. På 1500-talet utgjorde Le Bleymard en betydande och vältrafikerad rastplats längs rutten mellan Mende och Vivarais, alldeles i anslutning till det bergspass man nyttjade för att ta sig över Mont Lozère. Ett bevarat dokument från 1567 avslöjar att byn inrymde en stor och varierad befolkning; här fanns "såväl lärda män av rang och stånd, som hantverkare och annat folk av enklare härkomst". Kring Sabran-familjen (herrar av Alpiers) samt lokala magistrater flockades flera av Gévaudans ämbetsmän och förvaltare, vilka uppenbarligen fann det för gott att residera i Le Bleymard när inte andra uppdrag krävde deras närvaro på annan ort. De omgavs av släktingar och vänner som tillsammans utgjorde embryot till ett ansenligt lokalsamhälle. Tonen här måste ha varit av det allvarligare slaget, helt i linje med vad som anstår lagens män. Men det råder samtidigt inga som helst tvivel om att de återkommande militära genomtågen och de tillfälliga truppförläggningarna, vilka de historiska källorna ideligen klagar på, snabbt kom att ändra på den saken i samband med de våldsamma religionskrigen.
Mende är Gévaudans stolta huvudstad. Sedan 900-talet har det även varit säte för Mimatensis-stiftet, vilket instiftades strax efter att det forna stiftet i Javols dragits in. Den nuvarande staden uppfördes redan på 400-talet kring helige Privats gravplats, intill floden Lots stränder. I dag utgör Mende själva hjärtat och huvudorten i departementet Lozère, strategiskt belägen i dess absoluta mittpunkt. Under mindre än ett århundrade, samtidigt som Lozère paradoxalt nog förlorade halva sin befolkning, lyckades Mende öka sitt invånarantal markant från 8 000 till 12 000 själar. Denna kraftiga befolkningstillväxt skedde företrädesvis på bekostnad av den omgivande landsbygdens byar. Staden genomkorsas av Lot – vars källflöde springer upp i trakterna kring Le Bleymard – och denna mäktiga flod delar inte enbart staden mitt itu, utan skär mer eller mindre hela departementet i två hälfter. Lot för med sig ett visst välstånd till de orter som kantar dess stränder, och dess dalgång är därmed förhållandevis bördig.