     
|
En vecka av vandring i Lozère |
     
|
Medan jag surfade på internet, i jakten på information om GR70, Stevensons väg som en vän hade nämnt, upptäckte jag av en slump en sida med titeln "Oförglömlig vandring i Cévennes" av Gustave Testud. Han specificerade också "Rundtur på 6 dagar genom Cévennes". Följde en mer detaljerad och exakt beskrivning av rutten.
Efter diskussion med min fru, och tyckte att detta var en lockande och "klar att använda" rutt, beslutade vi oss för att göra denna vandring som den hade föreslagits för oss. Vilket utmärkt beslut! Vi tillbringade en fantastisk vecka, särskilt eftersom det fina vädret följde oss hela veckan. Varierande landskap, svindlande panoramavyer, frodig vegetation, gîtes som alla hade "en själ"…
Vi kom till L’Etoile, ett stort gästhus som ligger vid Alliers strand. En välkomnande entré som leder till en bred trappa målad i vitt. En grönskande veranda där man kan sätta sig för att njuta av de sista solstrålarna före måltiden. Philippe ger valet mellan sovsalar och rum med eller utan privat badrum, men vandrare som boende föredrar ofta komforten och intimiteten hos rum med utsikt över parken eller floden.
Redan nästa dag gjorde vi en "uppvärmning" med en vandring på cirka tio kilometer runt byn, utifrån en av de många turer som markerats på IGN-kartan och erbjudits gratis av Philippe, ansvarig för gîte. Den strålande solen lovade oss en utmärkt dag. Och det blev verkligen så.
Vi gick först till klostret Notre-Dame-des-neiges, lite överraskade över att upptäcka en liten kapell vid vägkanten, som påminde om att här, i början av 1900-talet, hade Foucaults far hållit sin första mässa. Sedan, genom en slingrande väg, nådde vi "Korset du Pal", ett gammalt stenkors. På denna plats, sägs det, passerade de romerska arméerna under Julius Caesars sista kampanj. Till höger om oss, cirka hundra meter bort, såg vi också ett fantastiskt torn med en staty av Saint-Laurent på toppen.
Därifrån följde vi GR7 en stund fram till Coulet de Pecoyol där vi övergav den för att ta riktningen mot Rogleton och Laveyrune. Lite längre fram följde vi en väg som ledde oss till toppen av Espervelouze där vi hade picknick. Vi hade en exceptionell panoramautsikt över hela dalen, med byn La Bastide-Puylaurent i fjärran. På eftermiddagen, följande en högspänningsledning, vände vi om för att återfå anslutningsleden mellan GR7 och GR72.
Vi nådde lugnt Rogleton och därifrån följde vi GR72 som tog oss tillbaka till vår utgångspunkt, vilket gav oss möjlighet att njuta av att vara omgivna av oräkneliga vilda blommor som prydde stigen.
Tryggade om vår form och utrustning, lämnade vi vår bil i parken vid L'Etoile, och på måndagen begav vi oss på en veckolång vandring, följande instruktionerna från Gaston Testud.
Förutom ett stycke på en liten asfalterad väg som var under reparation, erbjöd GR70 (Stevensons väg) oss en fantastisk och varierad rutt. De två trevliga små byarna Chasseradès och Mirandol är mycket pittoreska med den överraskande järnvägslinjen som leker kurragömma i landskapet.
På kvällen, på gîte des Alpiers som drivs av en mycket vänlig dam av holländsk härkomst, blev vi överraskade av att bara träffa människor vi hade träffat kvällen innan i L’Etoile. Man kan säga att under middagen rådde god stämning runt det gemensamma bordet, särskilt eftersom vi fick serverat en utmärkt måltid.
På tisdagen fortsatte vi att följa Stevensons väg genom Le Bleymard. Bra höjdskillnader stod på programmet, men det var så behagligt och landskapen så varierade att ingen ansträngning kändes extraordinär.
Från chaleten på Mont Lozère till toppen av Finiels är det en permanent panoramautsikt, det är otroligt allt man kan känna när man vandrar på dessa rygghögar mellan himmel och jord.
Nedstigningen, på en brant och stenig väg, var lite mer riskabel och gjorde våra knän ömma innan vi nådde kanten av Rieussalet-bäcken som vi följde, ibland till höger, ibland till vänster, med några akrobatiska övergångar innan vi nådde Pont de Montvert.
GR passerar inuti det kommunala gîte, vilket är ganska överraskande. I själva verket är det mer av ett härbärge. Vi fick gîte men ingen mat. Det är lite mörkt, men det är bra inrett. Pont de Montvert är en trevlig by som ler vid floden. Restaurang, livsmedelsbutik, bageri, bokhandel, souvenirer, alla tjänster finns tillgängliga och vi lät inte chansen gå förbi att njuta av dem.
På onsdag sa vi farväl till vandrare som följer Stevensons spår eftersom vi övergav GR70 för att följa GR72 som skulle ta oss tillbaka till vår utgångspunkt. Från Pont de Montvert till den lilla byn Merlet är stigen trevlig men märkningen är mycket minimal, så IGN-kartan är mycket användbar.
Vi passerade sedan in i ett område utspritt med genets som var högre än vi, men å andra sidan mycket välmarkerat innan vi nådde en gammal stenbro byggd på Tarn. Från där och till den gamla Pont du Tarn är det en drömväg som vi har njutit av till fullo. Vi nådde sedan Bellecoste-hamlet och, via en bra väg, vår destination, Mas de la Barque, där vi, precis som Gaston Testud, tog en dags paus. Gîte du Commandeur är faktiskt också ett café-restaurang. Mottagandet var där igen mycket vänligt och av hög kvalitet.
Faktiskt, på torsdag gjorde vi en rundtur på mer än tjugo kilometer! Men vi hade inte våra tunga ryggsäckar på axlarna…
Vi gick först till toppen av Mont Cassini. Det var ett fantastiskt väder, till och med varmare än de föregående dagarna, med en fantastisk 360° utsikt, ett måste. Därifrån improviserade vi med hjälp av kartan och kompassen, men också visuellt, utsikten sträckte sig så långt!
Genom en liten stig som slingrade sig ner längs "ravinen av den undvikande", faktiskt en trevlig dal, omgått Pic Cassini, och sedan gick vi rakt söderut genom betesmarker och stenhögar för att nå byn Bellecoste där vi hade varit dagen innan. Sedan tog vi riktningen mot Mas Camargue och via en bra väg, gick vi för att möta GR7 som vi följde till bron över Tarn där vi hade picknick under tallarna som kantade floden.
Efter att ha ätit fortsatte vi på GR7 fram till hamlet l’Aubaret. Vegetationen var helt annorlunda än på morgonen, man kunde tro att man var i Kanada mitt bland granarna…
Där svängde vi av till GR68. Det var mycket varmt i början av eftermiddagen, och rutten, lyckligtvis inte så lång, på asfaltvägen, var inte särskilt trevlig. Vi passerade byn "La Vialasse", de få husen i "Pierre Froide" och nådde bredden av floden Pudissime som vi följde norrut, till Mas la Barque. Ingen markerad stig, bara ljudet av vattnet på vår vänstra sida som tjänade som referens. Men vi var glada över att äntligen vara i skuggan för att hitta lite svalka.
På fredagen fortsatte vi vår väg, först i dimma och sedan under en något molnig himmel som vi uppskattade i förhållande till värmen dagen innan. GR slingrade sig genom skogen till Rabusat-passet därifrån följde den ryggen. Mycket vackra vyer på båda sidor berikade vår framdrift, ibland i ljungfält (sydvända sluttningar), ibland i genets (nordvända sluttningar).
Efter övergången genom den gamla staden Villefort följde vi sjön, vi gick över dammen där en stark vind blåste, och lite längre fram kom vi till den gamla romerska vägen, vägen Régordane, som vi inte lämnade. Mycket vackra vyer över sjön, här och där, presenterades för vår beundran.
På eftermiddagen gjorde vi ett stopp för att besöka den lilla byn La Garde Guérin som är vackert restaurerad i medeltidens anda.
La Garde Guérin är en gammal befäst by, som ligger på ett utmärkt ställe vid GR700 Voie Régordane och ovanför Gorges du Chassezac, som den dominerar från 400 meters höjd.
Resenären ser byn på långt håll, byggd på nästan 900 meters höjd, på en sandstensplatå som ofta sveps bort av vindarna. Basen av platån är bildad av granitberg, i vilka Chassezac-floden har grävt imponerande raviner. Bygden har en exceptionell belägenhet och dominerar hela det omgivande landskapet. För att övertyga sig själv om detta räcker det att besöka Pré de la Tour eller utsiktspunkten över Gorges du Chassezac. Idag kan man fortfarande se allt omkring, utan hinder.
Låt oss påminna om att vägen Régordane ledde pilgrimer till Saint-Gilles i Gard; det gamla prioratet Prévenchères hörde faktiskt till klostret Saint-Gilles. Underhållet av detta sjukhus skulle täckas av olika inkomster från gemenskapen av pappersstöd. I slutet av 1300-talet och 1400-talet förvärvade nya familjer parier och bosatte sig i La Garde-Guérin. Under 1300-talet bytte parier ofta ägare, och de gamla parierna, med undantag för ett mycket litet antal, slutade så småningom att existera. Det fanns bara några få medlemmar kvar.
Lördagen var definitivt vår kortaste vandring, endast 15 till 16 km, men mycket trevlig. Solen var tillbaka och stigen slingrade sig bland en överflöd av fältblommor. På klipporna från Régordane-vägen, som vi återfann i närheten av Thort, var spåren lämnade av hjulen från romerska vagnar förvånansvärt väl markerade i stenen.
Kort efter vår måltid blev himlen mörk och, på försiktighetsprincip, tog vi fram våra regnkläder (för första gången sedan vår avresa) som vi lade ovanpå våra ryggsäckar. Vid 14-tiden kom vi till La Bastide-Puylaurent och hittade gîte L’Etoile utan att behöva skydda oss. En halvtimme senare, när vi kom ut ur duschen, hörde vi strida strömmar av regn som föll på träden i gården, vi hade haft tur!
Från denna vecka av vandringar har vi bara kvar utmärkta minnen: vänligheten hos värdarna, de fantastiska landskapen vi korsade, mötena vi hade på stigarna eller i gîtes… Och ursäkta den vackra hind som vi störde medan den sov lugnt bland genets över Bellecoste…
Gamla semesterhotellet med en trädgård vid Allier, L'Etoile Gästhus ligger i La Bastide-Puylaurent mellan Lozère, Ardèche och Cévennes i Sydfrankrikes berg. Vid korsningen av GR®7, GR®70 Stevensons väg, GR®72, GR®700 Regordanes väg, GR®470 Källor och Klyftor av Allier, GRP® Cévenol, Ardèchebergen, Margeride. Många slingor för vandringar och dagsutflykter med cykel. Idealisk för en avkopplande och vandringssemester.
Copyright©etoile.fr