Utflykt i Lozère
|
Utflykt i Lozère |
|
Jag hade hört talas om Cévennerna som vandrarnas paradis; en plats i Frankrike där naturen fortfarande är intakt och vandringslederna är väl märkta, mindre "sportiga" än i Alperna eller Pyrenéerna. Efter en sökning på internet kunde jag inte missa bed and breakfast i La Bastide-Puylaurent där jag bestämde mig för att stanna några dagar.
Philippe, chefen för L'Etoile, berömmer mig för den pittoreska lilla tågresan från Mende, som jag tar till Belvezet via Chasseradès, och därifrån ska jag gå tillbaka längs GR®7.
Jag har ännu inte packat min väska eller tagit på mig mina kängor och dessutom är jag i stor konversation med Patrick, en ensamvandrare på Stevensonleden som berättar för mig om livets begränsningar i Paris och den maximala kondition som han försöker fly från med alla medel.
Som en försiktighetsåtgärd beställer jag en picknickkorg från Philippe eftersom det verkar som om det inte finns någon butik i Belvezet och jag vill inte gå de 19 km tillbaka med tom mage.
Det lilla tåget passerar ängar och skogar längs Allier fram till Chasseradès, en verklig återupptäckte njutningen av att ta tåget genom dessa bucoliska landskap.
Vid ankomsten till Belvezet station står två pensionärspar och tar på sig sina skor. Vandrare från alla länder, förena er! Vi pratar, de kommer från öst och, som en del av den stora familjen av järnvägsarbetare, har de hyrt stationen som har gjorts om till landsbygdsherberge. Jag berömmer dem för fördelarna med L'Etoile, charmen hos värden, och de många möjligheterna till vandringar och kulturella upptäckter i omgivningarna. I gengäld informerar de mig om att det faktiskt inte finns någon livsmedelsbutik i Belvezet och inget inom 15 km; min picknick kommer att bli välkommen.
Svårt att orientera sig vid avfärden, som tur är gav Philippe mig vägbeskrivningen i skala 1:25000, annars hade jag säkert åkt på rätt GR men i motsatt riktning och på kvällen, överraskning, kommit till Bleymard, mittemot Mont Lozère... Nåväl, jag går glatt mot Chazeaux, pratar med två personer i deras trädgård; och på väg mot topparna. Förresten, var försiktig när du korsar byn eftersom vägen svänger i en obtus vinkel och skyltningen är dåligt synlig. Vägen stiger, förvandlas till en stig och svänger mellan ängar kantade av små murar fyllda med ginst och de melankoliska korna ser på mig när jag går förbi.
Känner du till låten:
"i det vackra landet Cocagne,
har man byggt en järnväg,
som korsar landskapet,
mellan två rader av gröna träd,
på telegraferna,
har fåglarna häckat,
och de melankoliska korna,
betar vid övergångsstället."
Stigen leder ner på en liten väg som man följer i 50 meter, sedan tar man en uppåtgående grusväg rakt fram medan vägen svänger något åt vänster. Märkningen är synlig vid ingången. Faktum är att man måste ha blind tro, om jag får säga så, och fortsätta utan att bry sig om sidovägarna tills man kommer till ett öppet område.
Några kännetecken dock: vid toppen av den första kullen, när man går in i den skogiga delen, måste man svänga utan tvekan åt vänster, 100 meter senare ser man en liten vattensamling till höger. När jag kommer till öppet utrymme får jag snabbt se Moure de la Gardille till vänster, krönt av en antenn. Inga behov av tro, det finns färgglada markeringar överallt!
Men då, är det vackert! Vi står på toppen. Utsikten sträcker sig bortom synhåll, på båda sidorna, vidsträckta skogar eller öppna ytor, byar i fjärran i dalarna eller på kullarna, i bakgrunden till vänster Velay-bergen, till höger Allier-dalen med i fjärran, de första foten av Cévennerna. Och över allt detta får du i gåva en enorm himmel, en stor vind som talar språket av vandringar, som får en att tänka på andra vägar, på andra inre resor, för oss som är passagerare på jorden. Marken är mjuk, och man går framåt med lätta steg i denna vidsträckta dekor där man får känslan av att lyckan är av en för stor storlek.
Låt oss återgå till våra får, markeringarna är fräscha, ingen oro, ibland bara skuggor, blommor och alltid dessa utflykter mot föränderliga avlägsenheter. En timmes vandring i dessa höga länder, sedan återfinner man ett skogsområde, och sedan är det nedstigning mot Allier-dalen. Mittemot kan man se abbayed Notre Dame des Neiges på Ardèche-sidan. Vi återfinner Stevensonleden tillsammans med GR®7 fram till La Bastide-Puylaurent och dess vackra stora gästhuset som är välkomnande. När kommer nästa lycka! av Solange Maillet
19 km vandring till La Bastide-Puylaurent 
Gamla semesterhotellet med en trädgård vid Allier, L'Etoile Gästhus ligger i La Bastide-Puylaurent mellan Lozère, Ardèche och Cévennes i Sydfrankrikes berg. Vid korsningen av GR®7, GR®70 Stevensons väg, GR®72, GR®700 Regordanes väg (St Gilles), GR®470 Källor och Klyftor av Allier, GRP® Cévenol, Ardèchebergen, Margeride. Många slingor för vandringar och dagsutflykter med cykel. Idealisk för en avkopplande och vandringssemester.
Copyright©etoile.fr