Camisardkriget vid Génolhac

Kriget om Camisards 2 Den 24 juli 1702 blev abboten du Chayla mördad vid Pont de Montvert. Ande Séguier, ledaren, kommer att gripas och avrättas på samma plats strax därefter. Joany, takläggare i Plós och tidigare soldat i den kungliga armén, är en del av upprorsstyrkan vid Pont de Montvert. Han kommer att bli camisardledaren på Mont Lozère. Den 21 och 22 december 1702 massakerar han garnisonen av prinsen av Conti i Génolhac i husen (som blivit kasern för drakar, av Leyris du Péras, protestanter som emigrerat till Schweiz.

Han förnyar sina attacker den 28 december 1702 och den 31 januari 1703 (där han dödar hela garnisonen i den så kallade drak-kasernen på Rue Basse). Den 13 februari attackerar Marcilly med 600 män de 800 männen av Joany som retirerar till stränderna av Gardonnette. Den 16 februari bränner Joany ner kyrkan och 27 hus i Ribeyrette vid Chamborigaud. Han massakerar 26 personer. Den 26:e, M. de Julien skickar 150 miquelets. Joany, varnad, retirerar mot Vialas och Génolhac. Den 10 mars plundras och massakras Vialas av M. de Julien. Joany förstör byn L'Hôpital på Mont Lozère.

Kriget om Camisards 1 År 1704 är Castanet särskilt känd för att ha hjälpt Joany, en annan camisardledare, i kampen mot de kungliga styrkorna. Deras samarbete möjliggjorde att utföra djärva räder mot de franska garnisonerna, vilket orsakade betydande förluster för den kungliga armén. Man upptäckte Fau des Armes-grottan på Mont Lozère med sitt arsenal.

En annan camisardledare, Roland, massakrerar de sista katolikerna som stannade hemma i Génolhac. Marskalken av Montrevel skickar då 6 kompanier av miquelets till Génolhac. Joany, varnad av sina spioner, retirerar till Mont Lozère.

I september 1704 bränner Joany ner kyrkan i Concoules och stjäl 300 får och 50 kor. Men han ger sig till Montrevel som ger honom en löjtnantspost i den spanska armén. År 1705 deserterar Joany och han fängslas i Montpellier. Den 24 september meddelar Villars kungen att han har pacifierat landet. År 1710 rymmer Joany från Montpellier. Han arresteras och fängslas i Agde. Han rymmer och återvänder till Génolhac. Arrestera och förd till Alais, han försöker fly men han skjuts av människor från Sénéchans på den gamla bron Mas.

År 1723 härjar en hemsk pestepidemi Génolhac (130 dödsoffer av 904 invånare) som kommer att befrias från skatter detta år. År 1779 säljer prinsarna av Conti sina marker i Génolhac till Claude François de Roche som blir den första herren av den sista feodala familjen, gemensam herre till biskopen av Uzès i Génolhac. År 1787 fungerade Ediktet för Tolerans för att tillåta protestanter att utöva sin tro. Centrum för dokumentation och arkiv av PNC. Registreringar, översättningar och skisser av Jean Pellet.

Abbé du Chayla är en tragisk och symbolisk figur som spelar en roll i den tumultuag historia av camizarderna och den religiösa konflikten i Frankrike i början av 1700-talet. Hans mord, som inträffade den 24 juli 1702 vid Pont de Montvert, markerar början av en period av stort våld och uppror för protestanterna, som då kämpade mot en grym repression.
Som katolsk präst betraktades abbén du Chayla också som en kontroversiell person i detta sammanhang. Istället för att hålla sig utanför konflikten sågs han som en försvarare av den kungliga makten, vilket gav honom fientlighet från vissa protestanter. Hans roll i ockupationen av dyrkingsplatser och hans ställning till förmån för kunglig myndighet bidrog till att göra honom impopulär bland de lokala protestantiska samhällena. Hans mord, som ansågs vara ett svar på den våldsamma repression som utövades av staten, hällde olja på elden och förvärrade spänningarna mellan katoliker och protestanter. Det var en tragisk händelse av vapen som vittnar om den hopplösa situationen för protestanterna vid tiden och om de ytterligheter som vissa var beredda att gå till för att försvara sin tro och sina rättigheter.
Abbé du Chayla nämns ofta som en martyr i den protestantiska berättelsen, men hans historia är också en illustration av komplexiteten i relationerna mellan olika religiösa samhällen vid denna tid. Hans mord följdes ofta av en upptrappning av våldet och repressionen, vilket närde reträtter och attacker av camizarderna.

Huguenoter Séguier är känd för sin roll som ledare bland upprorsmakarna. I början av den camisardiska revoltens tid personifierar han motståndets och utmaningens anda mot den kungliga myndighetens förtryck, som bedrev en strikt repressiv politik mot protestanterna. Hans figur blir särskilt central efter mordet på abboten du Chayla 1702, vilket markerar början på en upptrappning av våldet mellan de två lägren.
Som ledare organiserar och leder Esprit Séguier flera militära aktioner mot de kungliga styrkorna. Hans tillvägagångssätt kännetecknas ofta av gerillataktik, där han utnyttjar kunskapen om terrängen i Cévennerna för att överraska och attackera de kungliga garnisonerna. Trots sin hängivenhet till saken, upplever hans kamp svåra och blodiga vändningar. Tyvärr följs hans essens av revolten av ett tragiskt slut. Strax efter att han inspirerat hopp och mod hos sina camarader, fångas han av de kungliga styrkorna.
År 1703 avrättas han vid Pont-de-Montvert, en plats som redan bär symboler för protestanterna. Hans död symboliserar priset för kampen för religiös frihet vid denna tidpunkten och anses ofta som en martyr för den protestantiska saken. Esprit Séguier visar tydligt på kampen hos camizarder och belyser den hopplöshet, mod och tragedi som är inneboende i deras kamp för tro och frihet. Hans arv lever vidare i historien om det protestantiska motståndet i Frankrike, där han fortsatt ses som en symbol för motstånd och beslutsamhet.

Dragoons Marcilly var engagerad i förtrycket av camizarder, särskilt vid tidpunkten då revolten nådde sin höjdpunkt. Vid denna tid ledde han kungliga trupper och spelade därför en aktiv roll i konfrontationen mot de protestantiska upprorsmakarna. Ett av de mest anmärkningsvärda episoderna i hans handlingar är hans möte med Joany, camizardledaren.
Den 13 februari 1703 attackerar Marcilly med 600 män Joany och hans styrkor, som då är i ett defensivt läge. Det handlar om en av de avgörande striderna i konflikten. Trots att han hade numerärt övertag, lyckades camizarderna, med sin kunskap om terrängen, dra sig tillbaka, men det militära trycket på dem intensifierades tack vare Marcillys aktioner.
Marcilly representerar alltså den kungliga myndighet som försökte sätta stopp för camizardernas uppror till varje pris. Hans handlingar, även om de genomfördes i en logik för att upprätthålla ordningen och vara trogna kungen, reflekterar också över våldet och traumat från denna period. Genom att agera på detta sätt illustrerar han tydligt klyftan mellan monarkins anhängare och camizarderna, som kämpade för sin rätt till religiös frihet.

Huguenoter Ursprungligen från regionen Mont Lozère, började Joany sin karriär som takläggare och tidigare soldat i den kungliga armén. Hans militära utbildning gjorde att han kunde förstå krigföringsstrategier, och denna kompetens blev avgörande när han blev tvungen att ta ledningen över camizarderna inför det kungliga förtrycket. Joany är känd för sitt mod och sin karisma.
År 1702 leder han flera djärva attacker mot de kungliga garnisonerna. Till exempel, i december samma år, är han känd för att ha attackerat garnisonen av prinsen av Conti i Génolhac, vilket orsakade stora förluster och visade styrkan och organisationen i sina trupper. Hans attacker var ofta kännetecknade av en fruktad effektivitet, där han utnyttjade sin kunskap om terrängen till sin fördel. Under denna revolt visade Joany också sin förmåga att samla män kring sig, enade en mängd människor bakom en gemensam sak för religiös frihet. Han var en inspirerande ledare, kapabel att galvanisera sina män även i de mest hopplösa stunderna. Men Joanys kamp var inte utan svårigheter.
År 1705, efter olika sammandrabbningar och ökad repression, fångas han och fängslas i Montpellier. Även om han lyckades fly ett flertal gånger, var priset för hans frihet högt. Historien om Joany är berättelsen om en man hängiven till en sak, men också om en tid präglad av våld och uppoffring. Hans arv lever kvar, då han betraktas som en symbol för det protestantiska motståndet i Frankrike, och hans väg belyser kämpandet hos dem som slåss för sina övertygelser mot förtrycket.

Kriget om Camisards 2 Castanet är en fascinerande och symbolisk figur i den camisardiska revolten i början av 1700-talet. Han är en av de militära ledarna som framträdde under denna tid av religiösa omvälvningar i Frankrike, när protestanterna, särskilt camisarderna, kämpade mot brutal repression av sin tro.
Ursprungligen från Languedoc, beskrivs Castanet ofta som en karismatisk ledare som lyckades få männen att samlas kring sin sak. Inspirerad av en brinnande tro och en påtaglig känsla av motstånd mot förtryck, engagerade han sig i kampen för de protestantiska friheterna. Hans djärvhet och förmåga att leda överraskande attacker mot de kungliga trupperna gjorde honom till en fruktad och respekterad ledare.
Castanets handlingar, precis som de andra camizardernas, speglar inte bara en önskan om religiös frihet utan även motstånd mot den förtryckande auktoriteten. Tyvärr, precis som många andra ledare av denna rörelse, kunde han inte undkomma den brutala repression som följde. Kampen hos camizarderna, där Castanet var en integrerad del, har blivit en legend i den franska protestantismens historia och lämnat ett varaktigt arv som vittnar om de uppoffringar som gjorts för religionsfrihet.

Roland beskrivs ofta som en ung man full av passion och ideal. Hans karisma och mod har snabbt gett honom respekt bland sina kamrater i kampen för den protestantiska saken. Likt många andra camizarder har han blivit pressad till uppror på grund av de växande förföljelserna mot protestanterna, särskilt i Languedoc.
En av hans mest anmärkningsvärda handlingar var hans deltagande i attacker mot de katolska styrkorna, där han visade djärv taktik och strategisk känsla i ledningen av sina män. Han ledde ofta räder, attackerade kungliga garnisoner och gick efter dem han ansåg vara förtryckare. Roland är också känd för sin förmåga att samla folk. Han var inte bara en militär ledare, utan också en symbol för enhet för det protestantiska samfundet vid en tidpunkt då hopplöshet hotade att splittra dem.
Marsalken av Montrevel Berättelserna om hans bedrifter har spridits i byarna och inspirerat andra att gå med i kampen. Tyvärr, precis som många camizardledare, har Rolands öde inte varit lyckligt. Hans motstånd mot förtryck och de kungliga styrkorna har lett till problem för honom, och hans slut markeras ofta av den tragiska anonymitet som många hjältar från denna tid hamnat i.

Marskalken av Montrevel, vars fullständiga namn är Claude de Villars, Marskalk av Frankrike, är en viktig figur i fransk militärhistoria, särskilt kopplad till de konflikter som präglade början av 1700-talet, inklusive den camisardiska revolten. Montrevel spelade en central roll i repressalierna mot motståndsrörelser, särskilt mot camizarderna, som kämpade för de protestantiska friheterna.
Så tidigt som 1704 var Marskalken av Montrevel ansvarig för en stor militär operation i Languedoc för att krossa den camisardiska revolten. Han kommenderade trupper och ledde kampanjer för att jaga och bekämpa upprorsmakarna som vid den tiden bedrev en intensiv gerillakrigföring mot den franska staten. Montrevel var känd för sin militära disciplin och effektivitet, men hans metoder präglades också av ibland överdriven brutalitet, vilket väckte kritik. Hans strategi innefattade att föra militära patruller i konfliktområdena, ofta med hjälp av miquelets, soldater från regionerna, för att fånga upp upprorsmakarna. Dessa militära kampanjer präglades av våldsamma strider, repressalier och deportationer av befolkningar som misstänktes stödja camizarderna.
Marskalken av Montrevel lyckades, mycket tack vare sin beslutsamhet och militär effektivitet, att få kontroll över camizardernas rörelse, men till ett högt pris, både i form av mänskliga liv och förstörelse. Hans berömmelse i repressalierna mot camizarderna har gjort honom till en kontroversiell figur, beundrad av vissa för sin fasthet, men också kritiserad för de grymma metoder som användes.

Gamla semesterhotellet med en trädgård vid Allier, L'Etoile Gästhus ligger i La Bastide-Puylaurent mellan Lozère, Ardèche och Cévennes i Sydfrankrikes berg. Vid korsningen av GR®7, GR®70 Stevensons väg, GR®72, GR®700 Regordanes väg, GR®470 Källor och Klyftor av Allier, GRP® Cévenol, Ardèchebergen, Margeride. Många slingor för vandringar och dagsutflykter med cykel. Idealisk för en avkopplande och vandringssemester.